Den ofärdiga texten

Jag raderade precis min deadline för boken. Och börjar blogga igen. 

Gick på skrivkväll med Yrsa och Flora på Postmueseum för två veckor sedan. Skrev massor. Trodde jag var där för att snabba på processen med boken. För att komma framåt. 

Men stod istället stilla på exakt samma ställe i 3 timmar. 

Det var underbart. Temat för kvällen var “den ofärdiga texten” och budskapet var: Bara skriv. 

Skynda inte vidare för att förlaget väntar. För att texten borde publiceras. Eller för att du tror att du måste. 

Stanna.

Skriv. 

Låt det ta tid. 

Jag blir nästan rädd för texten när jag skriver på min bok. Den blir så stor. Alldeles för viktig. 

Därför är bloggen tillbaka. 

Det ena utesluter inte det andra. Men jag tror jag behöver någon som dig, som läser slarviga texter som den här, för att avväpna hela processen. 

Förstår du vad jag menar? 

Du blir en viktig pusselbit för mig. 

Så vi ingår ett avtal, du och jag. Jag skriver utan att behöva tänka så värst mycket. Du läser utan att behöva bry dig så värst mycket. 

Och om vi har tur så leder bloggen till någonting fint, för alla inblandade. 

Deal?